Ja, dagens titel stämmer verkligen så himla bra in på mig just nu.. Igår när jag pratade med pappa över telefon och mamma över msn, kom jag nämligen helt fullt till insikt med att jag inte alls har lång tid kvar här i USA.. Vet inte riktigt hur det kom sig, men när vi satt där och pratade (jag på denna sidan Atlanten och de på den andra) fick jag bara för mig att räkna ut hur många dagar det är kvar tills jag sätter mig på planet hem till Sverige igen.. Fick det till bara 97 dagar (96 dagar idag när detta skrivs).. Det är ju inte alls långt och om jag ska vara riktigt ärlig känns det lite små skumt att tänka på det..

En annan sak jag insåg idag var att det bara är 76 dagar kvar tills mina föräldrar samt min bror kommer hit för att hälsa på mig.. Eller tja, det var min mamma som räknade ut det, men i alla fall.. Det känns på ett sätt overkligt i och med att jag varit borta så länge nu (421 dagar för att vara exakt), men jag vill verkligen inget hellre just nu än att åka hem till min familj och mina vänner.. Saknar alla så otroligt mycket för tillfället att det gör ont bara att tänka på det.. Har klarat mig relativt smärtfritt från den fruktade "hemlängtan" under den tiden jag varit borta, men nu när målet hägrar där framme inom loppet av tre månader känns det nästan outhärdligt.. Flygbiljetten hem är bokad och de flesta av mina vänner vet att den blir den 11 januari jag landar på Arlanda (flyger här ifrån redan på kvällen den 10 januari, men landar inte föräns på morgonen dagen efter).. Planen som för tillfället gäller är att jag då först kommer spendera några dagar med min moster och morbror i Stockholm och sen kommer min morbror och jag åka den cirka fem timmar långa bilresan hem till lilla Herrljunga igen.. Hoppas alla håller sig hemma då, så jag får chans att träffa alla mina härliga vänner igen ;P

Nä usch, vad jag blir tårögd över att tänka på dethär.. Känner att det är dags att sluta nu, innan jag blir för sentimental och börjar stor gråta här på mitt rum..

Miss you all like crazy, but we'll meet soon!!