Lärarvåldet
Satt precis och läste på aftonbladet.se om det ökande våldet mot lärare runt om i Sverige. Alltså, vad jag inte förstår är hur elever i alla åldrar kan få för sig att det är ok att slå en lärare bara för att man inte får som man vill. Alla vet att man inte ska sitta och leka med sin mobiltelefon under lektionerna och läraren har då rätt till att ta den ifrån eleven. Det ger inte eleven i sin tur rätt att gå till attack och misshandla läraren så den får allvarliga skador. Jag läste att de skador lärarna har fått är allt från avklippt hår till saxar genom händerna, slag i magen och basebollträn svingade över armarna . Är det så dagens barn och ungdomar blir uppfostrade? Att det är ok att ge igen? Att det är ok att slås? Tar dagens föräldrar inget ansvar för sina barn?
Jag läste i en av artiklarna att en tioåring krossade sin lärarinnas revben i rent raseri. När jag var så gammal så visst, det hände att man blev arg på lärarna ibland, men inte gjorde man något som ens kan liknas vid det dagens elever gör. Då gick man mest runt och sa elaka saker om lärarna bakom ryggen på dem eller på sin höjd sa till läraren att den var "dum", "störd" eller "cp", men aldrig att man gick fram och skadade läraren på något fysiskt sätt. Vart är världen på väg? Är det så här Sveriges unga ska uppfostras? Ska inte lärare kunna gå till jobbet utan att behöva oroa sig över att kanske bli nedslagna om de gör något en elev inte gillar det läraren gör?
Nä, nu får jag ta och sluta här, för annars kommer jag börja skriva något dumt som jag får äta upp. Jag blir bara så trött på allt detta våldet blir allt mer påtagligt i vårt samhälle. Vi måste göra något åt detta, medan vi fortfarande kan!
Jag läste i en av artiklarna att en tioåring krossade sin lärarinnas revben i rent raseri. När jag var så gammal så visst, det hände att man blev arg på lärarna ibland, men inte gjorde man något som ens kan liknas vid det dagens elever gör. Då gick man mest runt och sa elaka saker om lärarna bakom ryggen på dem eller på sin höjd sa till läraren att den var "dum", "störd" eller "cp", men aldrig att man gick fram och skadade läraren på något fysiskt sätt. Vart är världen på väg? Är det så här Sveriges unga ska uppfostras? Ska inte lärare kunna gå till jobbet utan att behöva oroa sig över att kanske bli nedslagna om de gör något en elev inte gillar det läraren gör?
Rolig grupp på facebook
Jag hittade en grupp på facebook för ett tag sen. Jag kan helt ärligt säga att i alla fall 90% om inte mer av alla påståenden stämmer :P
"You know you're an Au Pair in the US when:"
- You always introduce yourself with : "Hi! My name is (your name), I'm from (country) and I have (amount of children you are taking care of) children!"
- Everybody is greeting you with a "Hi. How are you?" and you can't respond fast enough, so you say it first.
- The worst thing is, when the dad is working from home.
- You know what a S'MORE is.
- You spent all your money at the MALL and you still have nothing to wear.
- You hate Dora, The Wiggles and Thomas.
- You say "silly" instead of "stupid".
- You go to PLAYDATES.
- You've seen more movies in one month than you have in your whole life at home.
- You drive over 30 minutes to a friend and you don't think it's far.
- You only have other Au Pairs as your friends.
- You can make bacon.
- You say "like" and "totally" every three words.
- Someone has asked you stupid questions like: "Do you have cars in your country?"; "You don't have Valentine's day do you?"; "Where is your country?"
- You don't think it's wrong to have cake AND ice cream.
- You park as close to the store as possible so you don't have to walk even one yard too far.
- You cherish moments of silence more than ever before.
- You notice yourself saying "GOOD JOB" a hundred times a day.
- You wonder why you slept the whole night long so uncomfortably and then you notice the next morning that you slept on a barbie, a lollypop, a sandtoy etc.
- You need to be creative to find out new punishments because a time-out doesn't work anymore.
- You have to admit to mistakes you never did or put the blame on you day after day.
- You're sure you don't want own kids within the next 100 years.
- You know now exactly how difficult it was for your parents to have little kids and you feel like saying "thanks for all you've done" to your mum and dad every day.
- You're ready to drink anytime of the day.
- You start to love Disney-movies again and can copy every passage of them.
- You've learned what it means to be patient.
- You know what a LCC is.
- You know that you should never SHAKE A BABY!!!
- You take a nap, after you dropped of the kids at school after only being up for just 2 hours.
- You are DRIVING to the busstop to pick up your kids, which is only 200 meters from your house.
- The kids call you mum cause you spend too much time with them.
- You think $160 every weekend just for shopping and coffee is not that much.
- One cup of coffee doesn`t make you awake anymore, it just makes you alive.
- You or your friends are KELLERKINDER!!!
- You miss the good old days when you were able to go to the bakery and get real bread with real butter and not that American shit called bread, haha.
- You don't walk into the bank, you use the drive-through to get your money.
- You use Purell instead of washing your hands.
- Instead of singing songs from the radio you're singing childrens songs.
"You know you're an Au Pair in the US when:"
- You always introduce yourself with : "Hi! My name is (your name), I'm from (country) and I have (amount of children you are taking care of) children!"
- Everybody is greeting you with a "Hi. How are you?" and you can't respond fast enough, so you say it first.
- The worst thing is, when the dad is working from home.
- You know what a S'MORE is.
- You spent all your money at the MALL and you still have nothing to wear.
- You hate Dora, The Wiggles and Thomas.
- You say "silly" instead of "stupid".
- You go to PLAYDATES.
- You've seen more movies in one month than you have in your whole life at home.
- You drive over 30 minutes to a friend and you don't think it's far.
- You only have other Au Pairs as your friends.
- You can make bacon.
- You say "like" and "totally" every three words.
- Someone has asked you stupid questions like: "Do you have cars in your country?"; "You don't have Valentine's day do you?"; "Where is your country?"
- You don't think it's wrong to have cake AND ice cream.
- You park as close to the store as possible so you don't have to walk even one yard too far.
- You cherish moments of silence more than ever before.
- You notice yourself saying "GOOD JOB" a hundred times a day.
- You wonder why you slept the whole night long so uncomfortably and then you notice the next morning that you slept on a barbie, a lollypop, a sandtoy etc.
- You need to be creative to find out new punishments because a time-out doesn't work anymore.
- You have to admit to mistakes you never did or put the blame on you day after day.
- You're sure you don't want own kids within the next 100 years.
- You know now exactly how difficult it was for your parents to have little kids and you feel like saying "thanks for all you've done" to your mum and dad every day.
- You're ready to drink anytime of the day.
- You start to love Disney-movies again and can copy every passage of them.
- You've learned what it means to be patient.
- You know what a LCC is.
- You know that you should never SHAKE A BABY!!!
- You take a nap, after you dropped of the kids at school after only being up for just 2 hours.
- You are DRIVING to the busstop to pick up your kids, which is only 200 meters from your house.
- The kids call you mum cause you spend too much time with them.
- You think $160 every weekend just for shopping and coffee is not that much.
- One cup of coffee doesn`t make you awake anymore, it just makes you alive.
- You or your friends are KELLERKINDER!!!
- You miss the good old days when you were able to go to the bakery and get real bread with real butter and not that American shit called bread, haha.
- You don't walk into the bank, you use the drive-through to get your money.
- You use Purell instead of washing your hands.
- Instead of singing songs from the radio you're singing childrens songs.
Kamera
Jag har varit på jakt efter en ny digitalkamera nu ett litet tag och tittat på massa olika modeller. Den som verkar bäst när man läser recensioner från andra som använder som provat de olika kamerorna, verkar det som att Canon Powershot är en av de bättre om man inte vill spendera allt för mycket pengar. Jag har i stort sätt bestämt mig att den är denna kamerna jag kommer köpa, men nu till frågan som jag behöver hjälp med. Vilken färg ska jag i så fall välja? Vore tacksam för lite hjälp. Kramar
10 december
Hej Bloggen. Nu tar en liten paus i mitt flängande hit och dit och då kom jag att tänka på att det idag är den 10 december. Det innebär att jag bara har en månad kvar i USA! Det känns helt overkligt och jätte skumt att jag är så nära att åka hem igen. För varje dag som går så kommer jag ett steg närmare den dag jag ska sätta mig på flyget till Sverige. Wow, säger jag bara. Ska jag skratta eller gråta över detta?
Det kanske låter konstigt, men jag vet faktiskt inte vad jag känner eller vad jag ska känna. En del av mig är hur överlycklig som helst att jag kommer kunna träffa hela släkten och alla vänner igen, men en annan del av mig är nervös över att lämna allt här. Detta har varit mitt hem nu i över ett år och alla jag lärt känna under min tid här har blivit en så stor del av mitt liv nu. Alla au pairer från alla möjliga hörn i världen som jag träffat och min värdfamilj kommer alltid ha en plats i mitt hjärta nu. Hur många av alla de man träffat kommer man att hålla kontakten med eller träffa igen? Jag är så kluven och vet inte vad jag ska känna, tycka eller tänka. Är det fel av mig att vara rädd och nervös över att åka hem? Borde jag inte vara utom mig av lycka och inte vilja något hellre? Fy, vad jobbigt det är att ens känslor ska åka berg-och-dalbana hela tiden och inte bara kan hålla sig på en lagom nivå. Vad är rätt och vad är fel?
I'm torn between two different worlds!
Det kanske låter konstigt, men jag vet faktiskt inte vad jag känner eller vad jag ska känna. En del av mig är hur överlycklig som helst att jag kommer kunna träffa hela släkten och alla vänner igen, men en annan del av mig är nervös över att lämna allt här. Detta har varit mitt hem nu i över ett år och alla jag lärt känna under min tid här har blivit en så stor del av mitt liv nu. Alla au pairer från alla möjliga hörn i världen som jag träffat och min värdfamilj kommer alltid ha en plats i mitt hjärta nu. Hur många av alla de man träffat kommer man att hålla kontakten med eller träffa igen? Jag är så kluven och vet inte vad jag ska känna, tycka eller tänka. Är det fel av mig att vara rädd och nervös över att åka hem? Borde jag inte vara utom mig av lycka och inte vilja något hellre? Fy, vad jobbigt det är att ens känslor ska åka berg-och-dalbana hela tiden och inte bara kan hålla sig på en lagom nivå. Vad är rätt och vad är fel?
I'm torn between two different worlds!
Alla kan inte köra bil
Nu tar jag en liten vilopaus i allt min springande hit och dit. Jag har lyckats få gjort nästan allt det jag ska, men det kommer snart vara gjort också. Känns som att tiden bara flugit iväg, men ändå har jag haft gott om tid på mig att få allting gjort. När jag ute med bilen förut för att åka till mataffären möte jag världens dummaste bilist. Jag kan inte fatta att så många amerikaner har körkort, men inte kan köra bil. De kör alldeles för fort, struntar i om trafikljuset slår om till rött och de visar ingen hänsyn till andra trafikanter. Visst, det finns amerikaner som inte är så pjåkiga när det kommer till bilkörning, men det går inte en dag utan att man hör polisbilar, brandbilar eller ambulanser och när man bor i ett så litet lugnt samhälle som jag gör här så betyder de ljuden bara en sak. Ännu en bilolycka har inträffat någonstans i närheten. Jag har även märkt att de sitter och klagar en hel del på oss som faktiskt följer lagarna och gör som man får lära sig. Jag blir alltid lika irriterad när man ser i bakspegeln att den som kör bilen bakom suckar djupt om man saktar in och stannar när det slår om till gult och sen rött eller när man råkar stå två sekunder för länge vid en stopp skylt och den i bilen bakom lägger sig på biltutan och gestikulerar med händerna. Varför kan inte vi som vill vara laglydiga få vara det? Jag sitter inte här och säger att jag är någon ängel bakom ratten precis för det händer att även jag kör för fort ibland, men om bilisten framför mig bestämmer sig för att stanna och kolla en extra gång i en korsning så låter jag den personen göra det utan att börja tuta som en galning.
Det är dock en sak som faktiskt gör mig tokig när det kommer till bilförare som vill följa reglerna och det är de människor som istället för att köra för fort och bryta mot lagen kör alldeles för långsamt istället. Hastighetsbegränsningen finns för en anledning och det är för att man inte ska köra för fort och inte köra för långsamt (självklart finns det undantag om sikten är skymd eller om andra omständigheter inte tillåter att man kan hålla den hastighet som anges av säkerhetsskäl). Vad irriterar er i trafiken? Brukar ni vara den som kör för fort, den som kör lagligt eller den som kör för långsamt?
Det är dock en sak som faktiskt gör mig tokig när det kommer till bilförare som vill följa reglerna och det är de människor som istället för att köra för fort och bryta mot lagen kör alldeles för långsamt istället. Hastighetsbegränsningen finns för en anledning och det är för att man inte ska köra för fort och inte köra för långsamt (självklart finns det undantag om sikten är skymd eller om andra omständigheter inte tillåter att man kan hålla den hastighet som anges av säkerhetsskäl). Vad irriterar er i trafiken? Brukar ni vara den som kör för fort, den som kör lagligt eller den som kör för långsamt?
Lite funderingar
Regnet bara öser ner utan för fönstret och jag sitter här vid datorn och läsar andras bloggar och kollar runt på internet i övrigt. Töserna kommer komma hem om två timmar, så jag har fortfarande lite tid kvar för mig själv. Jag har sett på tre filmer på tv så här långt och fler kommer det blir. Var även ute en sväng med bilen och lämnade tillbaka lite saker som ändå skulle varit tillbaka imorgon. Åkte även till mataffären och köpte med mig lite godis. Jag har verkligen inte ätit bra under den tiden jag varit själv nu. Massa godis, chips och annan skräpmat är vad det har blivit, det ska ändras nu när vardagen kommer tillbaka igen.
Något jag insett nu under de här dagarna då jag varit för mig själv är att jag verkligen vill ha ett eget "place". Är trött på att bo hos någon annan och inte kunna ha mina egna regler. Visst, det finns bra saker med att bo i någon annans hus också för man behöver inte bry sig om räkningar och sådana saker, men jag känner att jag är redo för att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Den delen då jag flyttar hemifrån och ska klara mig på egen hand. Ha mitt eget ställe att kalla hem och tja, bara en plats som är min och ingen annans helt enkelt. Tror att jag kommer försöka skaffa mig en egen lägenhet när jag kommit hem igen. Har jag klarat av att bo i någon annans hus i över ett år och klarat mig utan min familj, så kommer jag nog klara av att bo i en egen lägenhet helt galant. Då får jag också chans att skaffa mig en liten hund som jag längtat efter att göra så länge, men inte kunnat göra så länge jag bott hemma då min pappa är allerigisk. Haha, vilka planer jag har för när jag kommer hem :D Ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag flyttar ut ur mina föräldrars hem efter att jag kommit hem igen. Kommer i alla fall börja med att bo hos dem ett litet tag i och med att jag inte har något eget ännu, men sen får vi se. Har inte bestämt om jag vill hitta en lägenhet nära eller långt borta, men är rätt sugen på att flytta till Stockholm. Göteborg har aldrig varit en stad för mig, men jag gillar mysiga Stockholm. En storstad i min smak ;P
Jaja, en sak i taget. Först ska jag ju komma hem till Sverige igen och komma tillbaka till livet där. Det kommer bli skönt att få träffa alla igen, för jag saknar dem så mycket. Home is were your heart belongs. Home sweet home!♥
Något jag insett nu under de här dagarna då jag varit för mig själv är att jag verkligen vill ha ett eget "place". Är trött på att bo hos någon annan och inte kunna ha mina egna regler. Visst, det finns bra saker med att bo i någon annans hus också för man behöver inte bry sig om räkningar och sådana saker, men jag känner att jag är redo för att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Den delen då jag flyttar hemifrån och ska klara mig på egen hand. Ha mitt eget ställe att kalla hem och tja, bara en plats som är min och ingen annans helt enkelt. Tror att jag kommer försöka skaffa mig en egen lägenhet när jag kommit hem igen. Har jag klarat av att bo i någon annans hus i över ett år och klarat mig utan min familj, så kommer jag nog klara av att bo i en egen lägenhet helt galant. Då får jag också chans att skaffa mig en liten hund som jag längtat efter att göra så länge, men inte kunnat göra så länge jag bott hemma då min pappa är allerigisk. Haha, vilka planer jag har för när jag kommer hem :D Ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag flyttar ut ur mina föräldrars hem efter att jag kommit hem igen. Kommer i alla fall börja med att bo hos dem ett litet tag i och med att jag inte har något eget ännu, men sen får vi se. Har inte bestämt om jag vill hitta en lägenhet nära eller långt borta, men är rätt sugen på att flytta till Stockholm. Göteborg har aldrig varit en stad för mig, men jag gillar mysiga Stockholm. En storstad i min smak ;P
Jaja, en sak i taget. Först ska jag ju komma hem till Sverige igen och komma tillbaka till livet där. Det kommer bli skönt att få träffa alla igen, för jag saknar dem så mycket. Home is were your heart belongs. Home sweet home!♥
Hyllning till en underbar vän <3
Har suttit och tittat igenom bilddagboken till en av mina allra käraste vänner här borta i Staterna.. Jeanette, du kommer alltid ha en speciel plats i mitt hjärta..
Glömmer aldrig allt roligt vi har gjort.. Vår fotodag i Fairmont Park.. Vårt pepparkaksbak innan jul förra året..
Alla gånger vi träffats i New York City.. Den gången dina föräldrar var här och jag fick träffa dem..
Och allt annat kul vi har gjort tillsammans.. Om du inte hade funnit här för mig i vått och tortt, vet jag inte vad jag hade gjort.. Älskar dig nu och för alltid, sötnos!!
Och allt annat kul vi har gjort tillsammans.. Om du inte hade funnit här för mig i vått och tortt, vet jag inte vad jag hade gjort.. Älskar dig nu och för alltid, sötnos!!
Ungarnas meny
Okej, jag säger bara en sak.. Mina värdbarn äter en enformig diet och det är så himla tråkigt att man varje vecka äter samma mat om och om igen.. En typisk lunch för dem (här i Staterna måste alla barn ta med sig sin egen skollunch till skolan) ser ut ungefär såhär:
- En smörgås med antingen ost eller jordnötssmör
- En frukt eller grönsak
- En termos med vatten
- Sen får de alltid välja en extra grej i form av kex, mandlar, ost, yoghurt eller en liten påse popcorn
Till middag varvar vi alltid runt på fem rätter, med vissa undantag.. Dessa olika alternativ är:
- Senap/honungs marinerade kyckling med potatisklyftor
- Krispig parmesan täckt kycklingbröst med ris
- Kalkonköttbullar med pasta
- Sallad plock (alla för mixa sin egen sallad)
- Pasta med tomatsås
Ibland händer det att några av ovanstående byts ut mot en pizza, wokade grönsaker eller olika pastarätter.. Från vad jag har hört så ska barn ha en bred och varierad kost och hur min värdmamma får inte det uttrycket i detta förstår jag mig inte på alls.. Sen så har jag inte direkt fått uppfattningen att amerikaner är de mest hälsosamma, men när min värdmamma går runt och säger att hon vill att barnen ska äta nyttigt och allt så hänger jag inte riktigt med.. Jaja, det är hennes val och jag lag den mat jag blir tillsagd att fixa iordning.. Inte mitt beslut som sagt..
Somethings just doesn't make sense?!
- En smörgås med antingen ost eller jordnötssmör
- En frukt eller grönsak
- En termos med vatten
- Sen får de alltid välja en extra grej i form av kex, mandlar, ost, yoghurt eller en liten påse popcorn
Till middag varvar vi alltid runt på fem rätter, med vissa undantag.. Dessa olika alternativ är:
- Senap/honungs marinerade kyckling med potatisklyftor
- Krispig parmesan täckt kycklingbröst med ris
- Kalkonköttbullar med pasta
- Sallad plock (alla för mixa sin egen sallad)
- Pasta med tomatsås
Ibland händer det att några av ovanstående byts ut mot en pizza, wokade grönsaker eller olika pastarätter.. Från vad jag har hört så ska barn ha en bred och varierad kost och hur min värdmamma får inte det uttrycket i detta förstår jag mig inte på alls.. Sen så har jag inte direkt fått uppfattningen att amerikaner är de mest hälsosamma, men när min värdmamma går runt och säger att hon vill att barnen ska äta nyttigt och allt så hänger jag inte riktigt med.. Jaja, det är hennes val och jag lag den mat jag blir tillsagd att fixa iordning.. Inte mitt beslut som sagt..Somethings just doesn't make sense?!
Nu har jag verkligen insett..
Ja, dagens titel stämmer verkligen så himla bra in på mig just nu.. Igår när jag pratade med pappa över telefon och mamma över msn, kom jag nämligen helt fullt till insikt med att jag inte alls har lång tid kvar här i USA.. Vet inte riktigt hur det kom sig, men när vi satt där och pratade (jag på denna sidan Atlanten och de på den andra) fick jag bara för mig att räkna ut hur många dagar det är kvar tills jag sätter mig på planet hem till Sverige igen.. Fick det till bara 97 dagar (96 dagar idag när detta skrivs).. Det är ju inte alls långt och om jag ska vara riktigt ärlig känns det lite små skumt att tänka på det..
En annan sak jag insåg idag var att det bara är 76 dagar kvar tills mina föräldrar samt min bror kommer hit för att hälsa på mig.. Eller tja, det var min mamma som räknade ut det, men i alla fall.. Det känns på ett sätt overkligt i och med att jag varit borta så länge nu (421 dagar för att vara exakt), men jag vill verkligen inget hellre just nu än att åka hem till min familj och mina vänner.. Saknar alla så otroligt mycket för tillfället att det gör ont bara att tänka på det.. Har klarat mig relativt smärtfritt från den fruktade "hemlängtan" under den tiden jag varit borta, men nu när målet hägrar där framme inom loppet av tre månader känns det nästan outhärdligt.. Flygbiljetten hem är bokad och de flesta av mina vänner vet att den blir den 11 januari jag landar på Arlanda (flyger här ifrån redan på kvällen den 10 januari, men landar inte föräns på morgonen dagen efter).. Planen som för tillfället gäller är att jag då först kommer spendera några dagar med min moster och morbror i Stockholm och sen kommer min morbror och jag åka den cirka fem timmar långa bilresan hem till lilla Herrljunga igen.. Hoppas alla håller sig hemma då, så jag får chans att träffa alla mina härliga vänner igen ;P
Nä usch, vad jag blir tårögd över att tänka på dethär.. Känner att det är dags att sluta nu, innan jag blir för sentimental och börjar stor gråta här på mitt rum..
Miss you all like crazy, but we'll meet soon!!
En annan sak jag insåg idag var att det bara är 76 dagar kvar tills mina föräldrar samt min bror kommer hit för att hälsa på mig.. Eller tja, det var min mamma som räknade ut det, men i alla fall.. Det känns på ett sätt overkligt i och med att jag varit borta så länge nu (421 dagar för att vara exakt), men jag vill verkligen inget hellre just nu än att åka hem till min familj och mina vänner.. Saknar alla så otroligt mycket för tillfället att det gör ont bara att tänka på det.. Har klarat mig relativt smärtfritt från den fruktade "hemlängtan" under den tiden jag varit borta, men nu när målet hägrar där framme inom loppet av tre månader känns det nästan outhärdligt.. Flygbiljetten hem är bokad och de flesta av mina vänner vet att den blir den 11 januari jag landar på Arlanda (flyger här ifrån redan på kvällen den 10 januari, men landar inte föräns på morgonen dagen efter).. Planen som för tillfället gäller är att jag då först kommer spendera några dagar med min moster och morbror i Stockholm och sen kommer min morbror och jag åka den cirka fem timmar långa bilresan hem till lilla Herrljunga igen.. Hoppas alla håller sig hemma då, så jag får chans att träffa alla mina härliga vänner igen ;P
Nä usch, vad jag blir tårögd över att tänka på dethär.. Känner att det är dags att sluta nu, innan jag blir för sentimental och börjar stor gråta här på mitt rum..Miss you all like crazy, but we'll meet soon!!
