Oops.. Nu har det ju faktiskt gått ett par dagar sen jag skrev sist, men det är rätt lugnt med tanke på att det inte hänt så mycket utöver det vanliga i alla fall.. Ett par saker som är värda att nämna finns dock och vissa av dem är roligare än andra om man säger så.. Men en sak i taget nu, så ska jag försöka och få ner alla smaskiga detaljer ;P

Det första jag tänkte ta och skriva av mig lite om är från i söndags.. Jag tänkte inte så mycket på det då för det var inte så farligt utan det var värre på måndagen, men det var på söndags eftermiddagen började.. Efter att jag hade käkat middag på McDonald's kände jag en lätt smärta i de bakre tänderna på vänster sida.. Som sagt så tänkte jag inte så mycket på det och gick och la mig och allt som vanligt.. Vaknade flera gånger under natten och på måndags morgonen sen gjorde så ont att jag inte ville röra på mig.. Självklart var jag tvungen att gå upp och få iväg ungarna till skolan i alla fall, medan smärtan rent ut sagt övergick till rena helvetes värken.. Hela käken gjorde ont och jag klarade inte av att äta något förutom en liten yoghurt.. Enda anledningen till att den gick ner var för att den var flytande.. Hade i och för sig ingen större aptit, men mat måste man ju ha.. Kunde inte komma underfund med varför det gjorde så ont, men på kvällen tog jag i alla fall två alvedon och gick sen och la mig i hopp om att smärtan skulle vara borta tills nästa dag.. Kunde inte varit mer fel.. Vaknade åter igen flera gånger under natten, på grund av att alvedonen hade avtagit och fick sen gå runt med samma pina även på tisdagen.. Berättade det hela för mamma och hon informerade mig att det kunde vara tandköttsinflammation, för tydligen är detta vädligt vanligt när ens visdoms tänder rör på sig.. Hon gav mig order att införskaffa munvatten, så lydig som jag är när det kommer till lilla mamma gjorde jag detta.. De senaste två dagarna har jag "knarkat" alvedon varje natt för att kunna få åtminstone lite sömn (går dock hela dagarna utan för vill ju inte bli beroende eller nåt ;P).. Jag vaknar fortfarande ett par gånger under natten och smärtan finns fortfarande kvar, men den har i alla fall lättat lite.. Den har dock förflyttat sig en aning och befinner sig nu till viss del i halsen på mig, men jag hoppas att det hela kommer fortsätta åt rätt håll och att värken snart bara kommer vara ett minne blott.. Håller i alla fall tummarna för det :/

En annan sak som jag varit med om denna veckan var i måndags kväll, men jag ska börja från början.. Efter att jag hade jobbat färdigt åkte jag hem till Tina och umgicks lite med henne.. Vi pratade en hel del om det faktum att hon snart åker hem.. Hon har varit här i USA i fem månader, men känner att hela au pair-grejen inte riktigt är för henne så hon har bestämt sig för att åka hem.. Hur som helst så var jag hemma hos henne fram tills klockan var 9.30pm ungefär och sen kände jag att det var dags att dra mig hemåt igen.. På vägen hem ser jag helt plötsligt att en massa röda ljus börjar blinka i bakspegeln.. Först blir jag chockad och vet inte om polisen som nu fanns bakom mig ville förbi eller om han ville att jag skulle stanna till vid sidan, men kände att det var bäst att stanna vid vägkanten i alla fall.. Självklart tar då snuten och stoppar sin bil precis bakom min.. Jag grips av lätt panik och tårarna börjar rinna, för jag kunde inte fatta vad jag hade gjort för fel.. Efter vad som kändes som en evighet kom lille polismannen till slut fram till min bil och bad mig veva ner rutan.. Det som hände sen hände så snabbt att jag knappt han fatta det.. Jag trodde han typ skulle börja läxa upp mig eller nåt, men istället ber han lugnt om mitt körkort och bilens registreringspapper, ställer några frågor och sen avslutar han det hela med: "Ok, have a nice night and drive safely".. Först tog det ett tag innan jag lyckades samla mig efteråt och kunde köra vidare, men tog mig samman och fortsatte sen mycket laglydigt min färd hem.. Det hela var så skumt, men nu har jag i alla fall fått uppleva hur det är att bli stannad av polisen i USA ;P

Tänkte bara ta och berätta en sista sak innan jag avslutar detta inlägg.. Det är visserligen inget som har hänt denna veckan, men det är något som jag hoppas kommer ske snart.. Saknar nämligen min älskling Jeanette så himla mycket och har inte sett henne sen vi var på "Six Flags Hurrican Harbor", vilket är jätte tråkigt.. Med tanke på att det inte är jätte lång tid kvar tills jag åker hem och Jeanette kommer besöka Sverige under den tiden mina föräldrar kommer hit, så försöker vi så gått det går planera in att ses innan dess.. Detta är knepigare än vad det låter i och med att vi bor cirka två timmar ifrån varandra.. Var mycket bättre förut när vi sågs nästan varje helg och det bara var 40 minuters bilväg mellan oss.. Jag kan inte ens beskriva hur mycket den människan betyder för mig och hur mycket jag älskar henne (alltså få inga ideer nu, jag menar att jag älskar henne som en vän).. Hon fanns där för mig när jag hade det som svårast och även fast hon nu bor en bra bit bort, finns hon alltid där när man vill prata.. Hon finns där när man är glad och bara vill skratta åt allt och hon finns där när man är ledsen och inte kan hålla tårarna tillbaka.. Gumman, vi får bane mig ta och ses snart.. Känns otroligt tomt att inte ha sett dig på så länge nu..

Love life, Sara